Hej ! Är en brud på 14 somrar. Lever för hästar och musik ! Mina vardagar går ut på mental breakdowns, hästar, drama och musik. Alltså, mitt liv är en ända soppa. Har ett flertal vänner som jag umgås med då och då, men det börjar bli allt mer sällan. Avnundsjukan och egoismen kommer ivägen, förstår ni... Har själv några problem vad jag själv tycker, kräver lite för mycket av mig själv. Det leder ju till sina saker men det är sånt man får ta med en nypa salt och svälja ljudligt! Något jag "lidit" av och fortfarande har kvar är ätstörning och självskadebeteende så det påverkar min vardag relativt mycket. Ätstörningen har för det mesta bestått av själv svält pga dåligt självförtroende och mobbning. Lögner kommer och går, så som jag har sagt att jag är "frisk" från allt sånt och att det inte stör min dag mer... Självskadebeteende är för många svårt att förstå. Hur kan man skada sig själv på det viset? Tar det inte ont? Det är frågor jag har fått och frågor jag ställer mig själv. Svaret är att jag inte vet. Ont tar det inte just då den stunden. Då är det en lättnad som gör livet till en lek, en lek som går ut på hur många sår man kan få på sin arm åt gången. Låter hemskt, ja det kan jag hålla med om. Men det är en lek som tar slut först när livet gör det... så jag har inga val. Kan ärligt sagt säga att livet mitt skulle kunna dra sin kos när som helst, men det finns något som håller mej kvar här. Vet inte vad, men när jag hittar det ska det bort. Men tills den dagen kommer får ni följa mig genom mina dagar i hopp om att ett bättre liv ska titta fram bakom hörnet!